Under drygt en tre månaders period mellan den 6:e april och mitten av juli dödades någonstans mellan 600 000 och 1 000 000 tutsier och hutuer som gjorde motstånd mot hutuextremisterna. Detta var inte den första konflikten mellan tutsier och hutuer utan är något som byggts upp efter flera år av förtryck och segregation, om du vill kan du läsa mitt inlägg om vilka händelser som har byggt upp till detta kan du läsa det HÄR.
Under början av 1990-talet hade det tutsidominerade RPF (Rwandas Patriotiska Front) inlett inbördeskrig mot den rwandiska regeringen och intagit Rwanda från grannlandet Uganda med sikte på att ge tillbaka minoriteten tutsier tillbaka deras jämställda rätt i samhället. Rwandas hutudominerade regering hade dock andra planer, de valde att sprida propaganda mot tutsier och hävdade att RPF:s syfte med invasionen av Rwanda var att återta all makt, regeringen uppmanade nu ännu mer förtryck mot de tutsier som fortfarande befann sig i landet, det hade förklarats inbördeskrig. Efter nästan två år av krigande fruktade det internationella samfundet att det skulle trappas upp till ett folkmord och bad då Rwandas regering och RPF att skriva under ett fredsavtal mellan de två, båda parter skrev under detta. Medans det här hände hade den hutuextremistiska retoriken ökat och högt uppsatta hutuextremister spred propaganda mot tutsier för att ytterligare trappa upp det hatet mot tutsier, de använde sig främst av radio och det fanns ett antal hutuextremistiska radiokanaler där huvudämnet var hat mot tutsier både i låttexterna och samtalsämnen mellan programledarna. Det går att likna deras propagerande med Hitlers propaganda under 1930-talet då både Hitler och hutuextremisterna liknade tutsier med kackerlackor - "som man måste döda innan de förorenar hela huset". Allt detta propagerande ledde till att hutumilisgrupper växte och fick utökat stöd av den regering som bevisligen hade planer på detta folkmord.
Rwandas regering och RPF fick i april 1994 gå till förhandlingsbordet i Tanzania igen då RPF krävde att regeringen i fråga skulle dämpa den hutuextremistiska rörelsen i landet. Detta avtal likt det fredsavtal de skrev under år -92 hade ingen större verkan på någon av parterna. Bara några dagar efter att avtalet hade skrivits under så dödades Rwandas president Juvénal Himbyarimana då flygplanet han reste med sköts ner när han var på väg hem från avtalen i Tanzania, den 6:e april 1994. Än idag finns det inga konkreta bevis på vem det var som sköt ner planet eftersom att presidenten i fråga hade motståndare i både den hutuextremistiska rörelsen som var missnöjda med hans underskrivande av avtalet och givetvis RPF som var starkt kritiska mot hutupresidenten. Det enda konkreta bevis som man har hittat var raketen som planet vart nedskjutet med, den var fransk-tillverkad och Frankrike sålde under denna tid vapen till hutuarmén, trots detta la Rwandas regering skulden på tutsimilisen. Efter regeringen sa till folket att presidenten hade mördats och att tutsier låg bakom det spreds ordet snabbt bland invånarna och folkmordet var nu i full gång. I samband med att folkmordet började invaderade RPF:s styrkor Rwanda tillsammans med de tutsimiliser som hade vart i landet med syfte att driva ut hutuextremisterna.
Stornationer som Storbritannien, USA, Frankrike, Ryssland och Kina har fått stor kritik för deras minimala insats i det hela. De ansåg att FN inte skulle ingripa eftersom att situationen i fråga var en "intern rwandisk fråga". Trots att detta är en av de större folkmorden i människans historia och nästan en miljon människor dödades under folkmordet så fick det inte den uppmärksamheten denna situation förtjänade i resten av världen. De enda soldater som skickades dit var de respektive länders arméer som kom för att hämta hem sina medborgare. FN hade sedan några år innan varit i Rwanda i ett fredsbevarande uppdrag och hade endast fått mycket begränsad rätt till vapen och ingen rättighet att direkt ingripa eller konfiskera vapen trots att många hade förutsett månader innan att ett folkmord skulle komma att ske. Situationen blev inte bättre, efter några veckor in i folkmordet så valde FN att dra tillbaka en stor del av de fredsbevarande soldaterna ut ur landet och kvar fanns endast drygt 200 fredsbevarande FN-soldater, det var nu bara tutsimiliser och RPF som slogs mot hutuextremisterna och regeringen för att sätta ett stopp på folkmordet. Tutsimiliserna samt RPF segrade till slut i mitten av juli 1994, vilket innebar slutet på folkmordet.
När inbördeskriget och folkmordet var över befann sig ca 2 000 000 hutuer på flykt ut ur Rwanda till grannländerna för att kunna komma undan straff. Efter folkmordet föddes ett stort antal barn efter det stora antalet våldtäkter som skedde under folkmordet, mängden HIV-smittade ökade även drastiskt. Så många som var tredje person som vart förhörda efter folkmordet sa att de hade på något sätt blivit sexuellt utnyttjad och/eller sexuellt trakasserade.
Idag finns ett större antal FN-soldater i Rwanda för att bibehålla det lugn som varar.
Rwandas regering och RPF fick i april 1994 gå till förhandlingsbordet i Tanzania igen då RPF krävde att regeringen i fråga skulle dämpa den hutuextremistiska rörelsen i landet. Detta avtal likt det fredsavtal de skrev under år -92 hade ingen större verkan på någon av parterna. Bara några dagar efter att avtalet hade skrivits under så dödades Rwandas president Juvénal Himbyarimana då flygplanet han reste med sköts ner när han var på väg hem från avtalen i Tanzania, den 6:e april 1994. Än idag finns det inga konkreta bevis på vem det var som sköt ner planet eftersom att presidenten i fråga hade motståndare i både den hutuextremistiska rörelsen som var missnöjda med hans underskrivande av avtalet och givetvis RPF som var starkt kritiska mot hutupresidenten. Det enda konkreta bevis som man har hittat var raketen som planet vart nedskjutet med, den var fransk-tillverkad och Frankrike sålde under denna tid vapen till hutuarmén, trots detta la Rwandas regering skulden på tutsimilisen. Efter regeringen sa till folket att presidenten hade mördats och att tutsier låg bakom det spreds ordet snabbt bland invånarna och folkmordet var nu i full gång. I samband med att folkmordet började invaderade RPF:s styrkor Rwanda tillsammans med de tutsimiliser som hade vart i landet med syfte att driva ut hutuextremisterna.
Stornationer som Storbritannien, USA, Frankrike, Ryssland och Kina har fått stor kritik för deras minimala insats i det hela. De ansåg att FN inte skulle ingripa eftersom att situationen i fråga var en "intern rwandisk fråga". Trots att detta är en av de större folkmorden i människans historia och nästan en miljon människor dödades under folkmordet så fick det inte den uppmärksamheten denna situation förtjänade i resten av världen. De enda soldater som skickades dit var de respektive länders arméer som kom för att hämta hem sina medborgare. FN hade sedan några år innan varit i Rwanda i ett fredsbevarande uppdrag och hade endast fått mycket begränsad rätt till vapen och ingen rättighet att direkt ingripa eller konfiskera vapen trots att många hade förutsett månader innan att ett folkmord skulle komma att ske. Situationen blev inte bättre, efter några veckor in i folkmordet så valde FN att dra tillbaka en stor del av de fredsbevarande soldaterna ut ur landet och kvar fanns endast drygt 200 fredsbevarande FN-soldater, det var nu bara tutsimiliser och RPF som slogs mot hutuextremisterna och regeringen för att sätta ett stopp på folkmordet. Tutsimiliserna samt RPF segrade till slut i mitten av juli 1994, vilket innebar slutet på folkmordet.
När inbördeskriget och folkmordet var över befann sig ca 2 000 000 hutuer på flykt ut ur Rwanda till grannländerna för att kunna komma undan straff. Efter folkmordet föddes ett stort antal barn efter det stora antalet våldtäkter som skedde under folkmordet, mängden HIV-smittade ökade även drastiskt. Så många som var tredje person som vart förhörda efter folkmordet sa att de hade på något sätt blivit sexuellt utnyttjad och/eller sexuellt trakasserade.
Idag finns ett större antal FN-soldater i Rwanda för att bibehålla det lugn som varar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar